En tysk-australisk studie kunde konstatera att längre sängläge ökade risken för muskelförtvining samt ökad volym i diskarna mellan kotorna.

Man fick nio friska män att ligga till sängs i hela 60 dagar i studiesyfte.

Diskvolymökningen var mest i nedre delen av ländryggen.

Liksom hos astronauter kunder man se en ökning av rygglängden samt uträtning av ländsvanken.

Vidare kunde man spåra muskelförtvining i hela ländryggen.

Man kunde konstatera att det fanns ett samband mellan sängliggande och ländryggsvärk.

Trolig att Du kan få ryggvärk efter längre tids sängläge och då framför allt vid uppstigandet.

Källa:Belavý DL,Armbrecht G,Richardson CA,Felsenberg D,Hildes JA.Muscle atrophy and changes in spinal morphology is the lumbar spine vulnerable after prolonged bed-rest?                                        Spine 2010;Epub ahead of print.

Ett forskningteam i USA har studerat sambandet mellan ärftlighet och smärta o diskbråck i ländryggen.

Studien visade på en statistisk säkerhet att man har en ökad risk för ländryggssmärta om någon släkting också varit drabbat.

Man använde en databas från Utah i USA som innehåller hälsouppgifter från hela delstatens befolkning.

1265 personer omfattades i studien.

Risken var också stor om en avlägsen släkting var drabbad.

Studien har ett stort stöd i tesen om arftlighet och sjukdom och i detta fall ländryggsbesvär.

Källa:Patel A,Spiker W,Daubs M,Brodke O,Cannon-Albright L.Evidence for an inherted predisposition to lumbar disc disease.J Bone Joint Surg Am.2011;93:255-9.

En Australisk forskningsstudie visar hur de djupa muskelfibrerna som sitter närmast ryggkotpelaren är mindre aktiva hos individer med återkommande ryggbesvär, även under deras besvärfria perioder.

Studien visade hur de korta,djupa,ytliga samt långa muskelfibrerna i ländryggen var mindre aktiva vid en såväl förutsedd som en icke förutsedd belastning.

Detta kan vara en förklaring varför ländryggsbesvären är återkommande då minskad muskelaktivitet minskar den optimala muskelkontrollen av ländryggen.

Källa.MacDonald D,Moseley GL,Hodges PW.People with recurrent low back pain respond differently to trunk loading despite remission from symptoms.Spine 2010;35(7);818-24

En Australisk forskningsstudie visade att det finns en koppling mellan ökad fettmassa och ryggont.

I studien ingick 135 personer med varierande kroppsvikt.

Deltagarna fick fylla i ett frågoformulär sk Chronic Back Pain Grade Questionnaire.

Deltagarnas kroppskonstitution analyserades för att mätta fördelningen fett- och muskelmassa.

Resultatet blev en korrelation mellan ökad fettmassa och ökad smärta i ryggen.

Även funktionsnedsättningen blev påverkad.

Dock visade de som hade en ökad muskelmassa trots en ökad fettmassa inte hade samma besvär som de som hade liten muskelmassa och hög fettmassa.

Källa;Urquhart DM et al.2011 Young investigator award winner:Increased fat mass is associated with high levels of low back pain intensity and disability.Spine 2011:36(16):1320-5

En dansk studie jämförde behandling av ländryggsbesvär med McKenzie metoden mot manipulation.

Man gav också råd och vägledning till båda behandlingsalternativen.

350 personer med besvär i ländryggen deltog i studien under en 6 veckors period.

Alla fick förbättringar enligt en mätmetod som kallas Roland Morris Questionnaire.

De fick också minskad smärta och ökad funktionsnivå.

Två månader senare följdes grupperna upp där de som behandlades enligt McKenzie metoden fick 71% förbättring  och de som behandlats med manipulation fick 59% förbättring.

Tio månader senare gjordes en ny uppföljning som visade att de som behandlats enligt McKenzie metoden hade statistiskt ej slumpmässiga förbättringar i fortsatt minskad smärta och ökad funktion.

Kort sagt visade McKenzie metoden att den håller i längden bättre än manipulationsbehandling.

Källa:Petersen T,Larsen K,Nordsteen J,Olsen S,Fournier G,Jacobsen S.The McKenzie method compared with manipulation when used adjunctive to information and advice in low back pain patients presenting with centralization or peripheraliztion.A randomizied controlled trial.

Spine 2011;36(24);1999-2010.

Det finns vetenskapligt stöd för att följande exponeringar innebär en risk för besvär och sjukdomar i:
- nacke/axlar - arbete med böjd/vriden bål, kraftkrävande arbete (lyfta, bära, skjuta, dra), kombinationen av höga krav och låg kontroll eller enbart höga krav i arbetet, låg kontroll eller lågt beslutsutrymme
- axlar - kraftkrävande arbete (lyfta, bära, skjuta, dra), långvarigt arbete med datormus
- armbågar och underarmar - kraftkrävande arbete (lyfta, bära, skjuta, dra), repetitivt arbete, långvarigt arbete med datormus
- handleder och händer - biomekanisk belastning (kombinationen av repetitiva handrörelser och kraft)

Källa:SBU,Publicerad: 2012,Rapporttyp gul,Rapportnr 210

Många behandlas med cortison vid inklämningsbesvär av muskelsenan till m.supraspinatus som ligger under en skyddande slemsäck.                                                                                                           Denna slämsäck skyddar senan från skulderbladet yttersta spets,acromion.

Syndromet kallas för impingement dvs inklämning.

En studie från Linköpings universitet visar att akupunktur och hemövningar ger minst lika bra effekt jämfört med en cortisonspruta.

Cortison är ju känt för att ha en nedbrytande effekt av cellvävnaden på sikt.

Ena försöksgruppen fick 1 cortisoninjektion med den andra fick 10 aku behandlingar samt träning.

Bägge grupperna uppnåde lika resultat i ökad funktion samt minskad smärta.

Källa:Johansson K,Bergström A,Schröder K,Foldevi M.Subacromial corticosteriod injection or acupuncture with home exercises when treating patients with subacromial impingement in primary care - a randomized clinical trial.Fam Pract28(4):355-65

Träning och ergonomisk rådgivning är effektivare än inflammations-dämpande medicin och kortisoninjektioner mot tennisarmbåge. Det ger även mindre biverkningar. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin den 13 dec 2010.
Avhandlingen beskriver bland annat sjukvårdspersonalens val av behandling, deras upplevelser vid behandling av patienter med tennisarmbåge och resultatet av ett träningsprogram för tennisarmbåge. Sjukvårdspersonal i Halland, exempelvis distriktsläkare, ortopedläkare och sjukgymnaster, fick svara på frågor i en enkät.

- Det framkom att läkemedelsbehandlingen i många fall har biverkningar. Flest rapporterade är just från de vanligaste behandlingarna som oftast är förstahandsval hos distriktsläkarna mot tennisarmbåge, det vill säga kortisoninjektioner och inflammationsdämpande medicin, säger Pia Nilsson, sjukgymnast och forskare vid Sahlgrenska akademin.
Hon har även studerat resultatet av ett nytt strukturerat träningskoncept för tennisarmbåge. 78 patienter ingick i första pilotstudien som pågick under fyra månader och 297 patienter deltog i den andra uppföljningsstudien som gjordes efter två år . De behandlades med hemträningsprogram (länk till hemprogrammet i pdf)  för att öka styrkan i armbågsmuskulaturen. Patienterna behöver träna upp sin styrka, eftersom denna muskulatur fäster i handen vilket gör att när muskeln blir försvagad blir även handgreppet svagare.
Det kan innebära svårigheter för patienten att utföra sitt arbete med sjukskrivning som följd. Pia Nilsson förklarar att med ergonomisk rådgivning kan patienten anpassa eventuella svårigheter i sitt arbete och med hjälp av handledsstödet fortsätta arbeta.
-Nattetid kan smärtor förekomma då många sover med böjd armbåge och har svårt att räta ut denna på morgonen. Med ett enkelt nattbandage kan man förhindra denna armbågsböjning och underlätta muskelläkningen, säger Pia Nilsson och fortsätter:

- Ett behandlingskoncept utfört av sjukgymnast och arbetsterapeut tillsammans minskar patientens smärta, ökar funktionen i armbåge och hand och minskar sjukskrivningens längd. Det botar bättre än kortisonsprutor vid tennisarmbåge. Denna metod kan vara besparande för både patient, arbetsgivare och samhället i övrigt.
FAKTA TENNISARMBÅGE
Lateral epicondylalgia, det som i folkmun kallas tennisarmbåge, är en vanlig muskulär sjukdom. Det är en överbelastning i muskelfästet på armbågens utsida och ger smärta och ömhet. Det finns idag ett flertal behandlingssätt, såsom inflammationsdämpande medicin, kortisoninjektion i muskelfästet och akupunktur.
För mer information kontakta:
Pia Nilsson, Leg sjukgymnast och forskare på avdelningen på folkhälsa och samhällsmedicin vid Sahlgrenska akademin, telefon 0340-40140, mobil 0708-24 73 70 e-post: pia.nilsson@lthalland.se

Nedre extremiteternas(fot,knä o höft)anatomiska felställning kan ge upphov till knäsmärtor eller sk patellofemoralt smärtsyndrom.

En Brasiliansk studie har tittat på kroppsviktens fördelning över foten påverkar knäleden.

Patellofemoralt smärtsyndrom är speciellt vanligt hos yngre motionerande kvinnor.

Man vet att de vanigaste orsakerna till detta syndrom är anatomiska felställningar i nedre extremiteterna,svaghet eller obalans i knästräckarna samt intensitet o dosering av motionsutövandet.

Denna studie ville titta extra på om det fanns ett samband mellan knäsmärtor och fotens kontakt med underlaget vid gångaktivitet.

Man mätte fotens kontaktyta under barfotagång.

Man kunde konstatera att de som hade knäsmärtor hade större kontaktyta i samtliga gångfaser.

1.vid hälisättning var fotens kontaktyta större på insidan och centralt under bakre delen.

2.under den mellersta stödfasen var kontaktytan under fotens främre del större både på insida o utsida

3.under fotavvecklingen var kontaktytan större på utsidan.

Man bedömde att fotens felställning gav en rotation av tibia(smalbenet)vilket i sin tur gör att knäskålen och lårbenet kompenserar och belastningen i knäleden ökar.

Man rekommenderar att man bäst justerar detta med övningar,tejpning eller ortopediska fotbäddar.

Källa:Alberti S,Costa Mde S,Passaro Ade C,Amone AC,Hirata R,Sacco IC.Influence of patellofemoral pain syndrome on plantar pressure in the foot rollover process during gate.Clinics 2011;66(3):376-72 

En evidensbaserad(evidens=vetenskapligt bevis)litteraturstudie för att undersöka effekten av olika sorters fotledsskydd som kan förebygga upprepade fotledsstukningar.

Man gick igenom olika medicinska databaser som Medline,PubMed,Cinahl samt Embase.

Man fick fram sju relavanta forskningsstudier inom detta område.

Studierna var gjorda på idrottsaktiva.

Olika skydd utvärderades som ex.elastiskt fotledsstöd,fotledstejpning samt fotledsortos.

Man fann god evidens för att förebygga upprepade fotledsstukningar med 71% genom att använda fotledstejpning och 69% med elastiskt fotledsstöd.

Källa:Dizon J,Reyes J.A systematic review on the effectiveness of external ankle supports in the prevention of inversion ankle sprains among elite and recreational players.                                                  J Sci Med Sport 2010;13(3):309-17.

En amerikansk studie visar att ortopediska fotinlägg förbättrar gångförmågan hos individer som har drabbats av mellanfotsinflammation.

Individer som hade använt inläggen hade klart mindre smärta och bättre gångfunktion än individer som inte hade skor med ortopediska inlägg.

Källa;Rao S,Baumhauer JF,Tome J, Nawoczenski DA.Orthoses alter in vivi segmental foot kinematics during walking in patients with midfoot arthritis.Arch Phys Med Rehabil.2010;91(4):608-14.

En Australisk forskningsstudie visar hur viktigt det är med långsiktig rehabiitering efter en höftfraktur hos äldre individer.

Man testade balans och rörlighet med ett speciellt funktionstest.

Försökspersonerna fick i uppgift att släcka en upplyst platta via tryck från foten.

Man kunde konstatera att försökspersonerna tog längre tid på att utföra uppgiften jämför med en kontrollgrupp som ej hade drabbats av en höftfraktur.

Man kunde uppmäta klar skillnad mellan försökspersonerna och kontrollgruppen även efter 16 veckor.

Forskargruppen uppmanar till långsiktig rehabilitering och gärna inkludera stepövningar som träningsbelastar skadesidan.

Källa:Nightingale EJ,Sturneiks D,Sherrington C,Moseley AM,Cameron ID,Lord SR.Impaired weight transfer persist at least four months after hip fracture and rehabilitation.

Clin Rehabil 2010;4(6):565-73

Ett danskt forskarteam har studerat om gångstavar kan dämpa ledkompressionen.

Man har länge trott att om man ökar trycket på stavarna så ska det minska belastningen i lederna.

Kompressionskraften mättes med hjälp av en biomekanisk knämodell.

Trots att försökspersonerna kunde öka trycket på stavarna med upp till 2.4 gånger så fann man ingen effekt i minskat ledtryck.

Källa:Jensen SB,Henriksen M,Aaboe J,Hansen,Simonsen EB,Alkjear,T.Is it possible to reduce the knee joint compression force during level walking with hiking poles?

Scand J Med Sci Sports 2011;21(6);e 195-200